Trött så trött

Jag önskar bara att någon skulle komma och sortera alla mina papper inför bankbesöket i morgon, och gå igenom alla andra papper och tidningar som täcker köksbordet. Och städa garderoben, som jag tänkt att jag borde i flera år nu. Och sortera och sälja/ge bort/slänga gamla kläder och prylar, och sälja gamla barngrejor på Blocket eller nåt, och frosta av frysen, och skura bakom spisen, och städa skafferiet, och dammsuga bokhyllorna, och trimma hunden, och ta bort sommarnagellacket från mina tånaglar (det lilla som är kvar), och och och...
Men det är det nog ingen som gör. Jävligt mycket är det på jobbet också.
Bra i alla fall att dansa, afrikanskt ikväll, så bra så bra. Och kära lilla dottern har bubblat i säng, och vackra vovven sover nedanför. Så vem är jag att klaga?

Den som ska vara fin får lida pin

Sviter av bokmässa:
* Blödande skavsår på båda hälarna.
* Stor trötthet, som fortfarande inte gått över, trots att jag var hemma redan igår.
* En stilig bokkasse med ett gäng, inte särskilt genomtänkta, bokinköp. Fast jag fick i alla fall med mig Bruno K Öijers senaste, till mässpris. Och ett gäng tidskrifter.
Det var fasligt jobbigt, men kul också. Mest jobb, och en del mingel och gratismat och öl i den fullsmockade baren på Park. Lite nya människor, lite gamla, några nygamla. Och skavsår, som sagt. Hur smart är det att bara ha sina nya stövlar med sig, inga reservskor? Det var kört redan på onsdagskvällen...

Mäss-stress

Snart dags att ila till tåget, och jag har ingen koll på något. Ska åka tilll Bokmässan i Göteborg och tokjobba i två dagar, sämre förberedd än någonsin. Fast lite kul ska det bli också. Eller mycket.
Just nu är största problemet att jag blir så galet åksjuk på X2000. Här är man så miljövänlig det bara går i sitt resande, och vad får man för det? Kraftigt illamående. Ynk.

Höstlycka

En helg på ön med barnen, hunden och mina föräldrar.
Höstliga promenader, släpande av ris, svampplockning, eld i kaminen, stjärnklar natt och traditionsenligt rummy-parti.
Det är sånt jag blir lycklig av.
Allra lyckligast var lilla vovven, som fick springa för egen tass nästan hela tiden. Springa springa springa, spåra spåra spåra, simma simma simma... Han somnade ovaggad, minst sagt.
Sådär en fem liter trattkantareller blev det, utan större ansträngning. Det kanske blir en svampplockare av mig också till slut? För största sensationen var när jag skulle släpa undan ris lite längre upp i skogen, och helt otippat hittade gula kantareller i mossan. En dryg liter knallgula perfekta kantareller. Jag som aldrig har hittat en endaste en på egen hand förut, jag brukar bara plocka svamp när någon pekar ut den åt mig. Wow!

Calle talar ut

Det är klart att detta är bakgrunden till varför FRA-lagen varit så viktig för regeringen - Bildt har lovat CIA och säkerhetstjänsterna i Pakistan, Irak, Uzbekistan, you name it, fri tillgång till alla mejl som skickats av någon med arabiskt efternamn.
Och det man lovar måste man hålla, eller hur?
Det som är lite fascinerande är att han säger det högt. Jisses.
Finns att läsa i DN, SvD, AB bl a.
Han är väl trött på ömhudade svensk-svenskar som tror att det är deras mejl han är ute efter. Amen herregud, det borde väl dom korkskallarna fatta att det är lugnt så länge man inte heter Ahmed, tänker Bildt. Jag får väl lov att hinta lite så dom fattar.
Kan det ha varit så?

Dystert

Idag har jag handtvättat två grå yllekoftor och en grå v-ringad ylletröja. Är det höst eller är det höst?
Så blir jag rejält störd när mina planer grusas, dansklasser jag verkligen ville gå på ställs in och jag får planera om. Måste nog jogga runt Årstaviken med lilla vovven i stället, för att bli av med frustrationen. Och hur jobbigt verkar inte det?

Mer om Debatt & TPB

Jag missade alltså det omtalade Debatt-programmet, och det ligger inte ute på SVT:s webb. Men däremot en bit som spelades in efteråt, där program-misslyckandet och vad debatten egentligen borde ha handlat om diskuteras av framför allt medieforskaren Karl Palmås och ex-PO:nP-A Jigenius. Och det är riktigt intressant, om än kort.
Och sedan hittar jag Palmås blogg, om hur han hoppades kunna lyfta debatten till en annan nivå än de enskilda bilderna och den enskilda pekningen, och misslyckades totalt.
Förutom att den här historien förhoppningsvis så småningom ändå kan leda till en vettig diskussion om offentlighetsprincipens framtid, så vore det toppen om den också kunde leda till en debatt om debattprogrammens totala urartning. Det vore inte en dag för tidigt.

En ledsen pirat och en stor fråga

I Medierna i P1 hör jag justitieministern öppna för en skärpt lagstiftning kring offentligheten, i kölvattnet av Arboga-bilderna. Beatrice Ask ser för sig hur journalister kan läsa förundersökningar i rätten, men inte ta med sig kopior därifrån. Yrsa Stenius erkänner motvilligt att hon inte idag ser någon bättre lösning idag är en skärpning. Och en man vars namn jag glömt, men som var ansvarig för rättens beslut att inte sekretessbelägga bilderna, säger att han i fortsättningen kommer att ta med i bedömningen att känsligt material kan komma att mass-spridas via nätet, och kanske sekretessbelägga mer.
Själv tror jag att någon form av inskränkningar i offentlighetsprincipen kommer att komma som en följd av det som hänt. Visst, för den som vill skaffa ordentlig information om ett rättsligt ärende är det oändligt mycket mer givande att läsa grundmaterialet än att få valda delar filtrerade genom en journalistpenna (eller dator, dårå). Problemet med att privatpersoner använder sig av offentlighetslagstiftningen för att gotta sig åt saker som kränker andra är inget nytt som kommit med internet, men skalan har blivit en helt annan, och det är nog ingen vågad gissning att lagstiftningen på ett eller annat sätt kommer att anpassas efter det.
Är det bra eller dåligt? Tja, jag håller nog med Yrsa Stenius i det här fallet, inte önskvärt ur offentlighetssynvinkel, men oundvikligt för att skydda privatlivets helgd, som det så fint heter.
Hemliga morsan reder klokt ut vad som gäller kring yttrandefriheten, och sin slutsats att The Pirate Bay gör det för lätt för sig när man bara hänvisar till yttrandefriheten:
jag har full förståelse för att man inte vill hamna på ett sluttande plan; tar man bort den här länken blir det svårare att motivera att man inte tar bort länken vid nästa kontroversiella tillfälle. Men det är ett val man väljer att göra, det har inget med att man försvarar yttrandefriheten.
En annan diskussion är hur TPB har behandlats i media. Piraten Peter Sunde bloggar om hur det egentligen gick till när han ställde upp i SVT:s Debatt, och det är en intressant lektion i mediakunskap som många borde läsa. Sen hade det väl varit bättre för den ledsne piraten om han hade sett ett par omgångar av programmet innan, så han fattat vad han gav sig in på. Att tro att den programformen ger tillfälle till en vettig diskussion är mer än lovligt naivt.
Jag förstår om Piraterna ledsnat på "gammelmedia" efter alla märkliga irrelevanta anklagelser och förenklingar. Men att bojkotta är ingen lösning på sikt. Det är nog dags att börja växa i kostymen nu och inse att man har blivit aktörer på den stora scenen. Låt någon vuxen person med hyfsat omdöme besvara mailen, skaffa en genomtänkt mediestrategi och undvik Janne Josefsson. Typ.

Släpp pennan, Elise

Elise Claeson har slagit till igen. Den här gången är tesen att kvinnor som yrkesarbetar egentligen bara vill få makt och därför försöker bli män, eller åtminstone man-kvinnor, men att det är dömt att misslyckas.
Däremot utvecklar kvinnor som inte försörjer sig själva utan stannar hemma och servar man och barn fantastiska ledaregenskaper, eftersom de då behåller sin kvinnlighet. Genom att skjutsa barn till hockeyträning och jobba i hem&skola får de all erfarenhet de behöver, och i USA kommer de att bli headhuntade till vd-jobb, dock inte i Sverige, eftersom Sverige är ett så uselt land, där kvinnor tror att de måste bli män.
Ja kära nån.
Även om jag tycker det är väldigt värdefullt att kunna försörja sig själv, så kan jag tänka mig något enstaka fall där det kanske vore en välgärning att kvinnan i fråga släppte yrkeskarriären, och det här är definitivt ett. Släpp pennan, Elise, och kuta hem till diskbänken igen, bums!
---
Annars kan jag berätta att det var som att cykla under vatten idag när jag tog mig först till City och sedan hem i ett duggregn som var extremt fint och tätt, samtidigt.

Offentlighetsprincipen - sent omsider

Jag tyckte etik och principer var enklare förr. När jag var yngre, när allt var svartvitare, när det fanns fullständigt gott och ont.
Å ena sidan: jag tycker Lisa Magnusson har en poäng när hon skriver "att inte ta etisk ställning är också ett etiskt ställningstagande". Det kan synas enkelt att hålla sig fast i en princip och vägra ta hänsyn till konsekvenserna. Men är det en vettig hållning? Konsekvensneutralitet var det mycket snack om på Journalisthögskolan förr i tiden, men det har jag aldrig riktigt trott på. Det finns alltid konsekvenser av varje publicering och vi förhåller oss alltid till dem, antingen vi erkänner det för oss själva eller inte.
Å andra sidan: censur är farligt. Idag tycker vi bilder på mördade barn är kränkande och bör plockas bort, i morgon något annat, och plötsligt har en mängd godtyckliga förbud vuxit fram.
Dessutom finns en märklig trend att skylla allt obehag kring offentlighetsprincipen på internet. Som många bloggare, däribland Teflonminne påpekat, var det inte många som klickade på länken förrän traditionella media började göra väsen av den. Etiskt ansvar för konsekvenserna av en publicering, någon?
Och problemet med att offentligt material kan vålla obehag är verkligen inget som dykt upp med internet. Jag minns ett uppmärksammat barnporrmål i Stocholm Tingsrätt i början av 90-talet. Som ung och grön nyhetsreporter (oh, those where the days... eller inte) skickades jag dit eftersom personalen på tingsrätten protesterade mot att de tvingades lämna ut de barnporrbilder som ingick i förundersökningen till nyfikna Svenssons. Bara den stund jag var där kom en välklädd man i 30-årsåldern med en två-treåring i barnvagn och hämtade ut sin egen personliga dos bilder. Att ett gäng journalister häckade i korridoren hindrade honom inte. Och detta, mina vänner, var när ordet blogg inte fanns, och när fildelning var något man sysslade med vid frukostbordet...
Nej, att det här med offentlighetsprincipen inte är lätt är ingen nyhet. Det är klart att det är enkelt att tycka att Yrsa Stenius är ute och cyklar när hon säger att politikerna kommer att ingripa om vad som helst som är offentligt också publiceras. Som om insyn var förbehållen journalister, medan läsarna inte förvänts kunna hantera den. Men samtidigt, att vi har en betydligt mer långtgående offentlighetsprincip i Sverige än i många andra länder beror bland annat på att traditionella medier faktiskt inte har publicerat precis allt, att det alltid funnits en självsanering.
Själv tycker jag det ger en helt annan bild att läsa en dom eller en förundersökning än att läsa en reporters sammanfattning. Om jag verkligen har intresse av ett mål skulle jag vilja se grundmaterialet själv.
Och då faller bollen ändå tillbaka i knät på åklagaren - borde inte just bilderna ha sekretessbelagts? Är det inte så vi måste agera i fortsättningen, att material som kan skada offren inte är offentligt?
Tänker man på den vädjande pappan känns det självklart.
Fast - vem bestämmer vad som är kränkande?
Osv osv osv.
Nej, rätt och fel var verkligen enklare förr...

Expressen just nu

Ingen idé att göra större planer för veckan, verkar det som...
Undrar just om jag ska rösta ja eller nej?

Jag - ingen riktig kvinna

Jag försöker sammanbitet vara positiv, men det går inte så bra, när jag ser Aftonbladets nya kvinnosajt Wendela.
Kanske jag inte platsar på tjejmiddagar, men jag känner mig måttligt specialintresserad av "relationer"(Neil Strauss-raggning, otrohets-gen-biologism och dumpnings-guide), barn (utom mina egna) eller livscoacher (haha) och karriärboosting (som om det någonsin var så enkelt).
Glöm könsmaktsordningen, vi har 5 knep som fungerar, liksom.
Dessutom: kan vi inte enas om att sluta använda det vidriga ordet "snackis"?
Stefan Hallgren skriver så klokt:
Hade det inte varit bättre att vara först med något annat Aftonbladet? En avdelning som verkligen tittar dagens moderna människor och kvinnor DJUPARE i ögonen och frågar vilken riktning ni ska gå tillsammans nu när skilsmässorna närmar sig, orken tryter och lågkonjunkturen snart tvingar ut glamour-familjen från Bromma till nån småstad ut i landet? Det som kommer efter boken "Lycklig och älskad av alla, och på jobbet går det också bra" av Fru Haag?
Vi ska snart in i en ny fas med allt det här. I den fasen går det inte att upprätthålla den överetablering av livsstils-knark som tidningshyllor och nätet dryper av just nu.
Och jag kan bara instämma. Det är dags för något annat än "Fixa ditt glammiga drömliv - eller ett eget spa i badrummet, om du är pank men ändå vill drömma".
Det här luktar bara "vi vill leverera en viss målgrupp till våra annonsörer, i en trivsam och ofarlig stämning där ingen någonsin riskerar att sticka sig på något vasst".

Ett hårt liv

Tre timmar i regn på Gröna Lund med två tolvåringar tar på krafterna. Och plånboken. Till slut åkte jag i alla fall en berg-och-dalbane-tur, en lagom dos panikångest för en kvinna i sina bästa år.
Nu väntar vi på att lillebror (min alltså) ska springa klart halvmaran, och torka efteråt, så vi kan gå ut och äta.
Det ligger en massa funderande och läsande och strukturerande och väntar, både hemma och på jobbet, men jag orkar inte riktigt just nu. Jag låter regnet regna och hösten komma och äpplena skrumpna i skålen.

Bloggdebatt-debatt

Intressant av Dan Josefsson i Aftonbladet om Newsmill och förhållandet till bloggosfären (vilket jämrans fånigt ord det är, för övrigt). Jag pendlar lite mellan att tycka att det kanske är lite väl konspirationsteoretiskt eller alldeles på pricken.
För lite intressant är det allt att Bonniers satsar pengar på en sajt som faktiskt i praktiken försöker forma debatten (och det är ju precis vad de gör, med sina kändis-skribenter och beställda frågor, även om PM Nilsson försöker hävda motsatsen i Newsmill-bloggen).

Eat it, Sarah

Det är inte särskilt snällt – men jag inte låta bli att en smula belåtet konstatera konsekvenserna av att vara emot sexualundervisning och preventivmedel för ungdomar.
Verkligheten hinner ikapp oss alla, också dunderkonservativa vicepresidentkandidaten Sarah Palin, som plötsligt står med en gravid tonårsdotter och en högst ovillig barnafader på halsen.
Lite blommor-och-bin-snack med dottern och ett paket kondomer kanske hade suttit fint ändå, Sarah?

På pricken

Den mest träffsäkra analysen hittills av Zandén/Gyllenhammar står Lisa Magnusson för.
Och roligaste, jag skrattade högt för mig själv flera gånger när jag läste texten.
Om jag ska citera något slutar det med att jag tar med rubbet, så läs själv istället.
Hon hymlar inte heller med vad det egentligen handlar om - sex.
"svenska män är bra i sängen om man vill vara med en villig veteran som ser klitoris som en aktiv vulkan värd att besöka"
Äsch, nu citerade jag ju i alla fall.
Heja Lisa!
Annars är jag för trött för att blogga, eller ens tänka. Satt uppe till 2 i natt och skrev, jobbade över en timme idag, åkte direkt och dansade afrikanskt i en och en halv timme, och sedan hem till hund och pratsamt barn och en alltför sen middag.
Det är ett snärj ibland...