Prokrastinering

Nu borde jag definitivt gå ut i förrådet och hämta resväskan, och packa, och sedan bums hoppa i säng. För i morgon kl 6 ska jag vara på Centralen, och åka buss, och sedan flyg, och sedan konferensa intensivt i två dagar, och efter det åka skidor (förhoppningsvis också intensivt) i två dagar.
I stället sitter jag här. Om jag åtminstone hade betalat räkningar eller tömt kameran på lastgamla bilder... men inte. I stället tokbloggsurfar jag planlöst. Inte ens jobbnyttigt, bara planlöst. Suck.
Förr trodde jag att jag skulle få bättre vanor när jag blev vuxen. Sedan när jag blev vuxnare. Vet inte riktigt vad jag ska hoppas på nu, när jag blir pensionär kanske?
Hunden har avhämtats och ska bo i Aspudden när jag är borta, stora dottern och pojkvännen har investerat i en alldeles ny och egen hundsäng till honom, han får det bra. Men det blir tomt att sova i natt utan någon som skäller i sömnen från soffan...
Dvd-boxen med John from Cincinatti försvann med hunden, och det var nog tur. Såg om sista avsnittet en gång till igår, med kommentarer av skaparen, som emellanåt droppade små saker från den tänkta nästa säsongen som aldrig spelades in. Och jag blev nästan gråtfärdig, det hade kunnat bli så himla bra.
Han sa underbara små oneliners hela tiden:
"The idea of letting the universe father our children scares us" satt såklart rakt i magen på mig, som försöker hålla paniken över stora dotterns planerade ensamma långresa på åtminstone en armlängds avstånd.
Nej men ut i förrådet nu och hämta den där resväskan människa!