Det har sin särskilda charm när det automatiska stationsuppropandet i tunnelbanan kommer i otakt.
I morse: tåget är på väg in till Slussen, rösten säger "nästa Vårby gård".
Det lilla tomrum som öppnas inuti, den lilla blankheten i allas ögon.
Den lilla stund när vi undrar vad som är verkligheten. Det vi ser eller det vi hör.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tidsreva, vaj på fluxkondensatorn. Det finns alldeles för många sladdar på moderna tåg.
I Costa Rica skulle vi följa en sjö. Året var 1984 och månaden november. Enligt kartan skulle sjön ta slut efter en halvtimme men den fortsatte i flera timmar medan aporna tjattrade och djungeln rasade ner på vägen hotande nära vår bräckliga men lättlyfta Toyota Starlet. Senare visade det sig att efter vår karta ritats hade man byggt en av Syd Amerikas största dammar där den lilla sjön legat.
På hemvägen fortsatte tidsrevan att spöka.
Jag åkte buss med ståplats från gränsen Costa Rica/Nicaragua. Kartan visar max tio mil till San Juan Del Sur som ligger vid Stilla Havet. Jag vet inte vad som hände men den resan tog sju timmar i sällskap med resten av Nicaraguas befolkning som valt samma buss, tvåtusen höns och femhundratjugo kalkoner. Senare på kvällen när jag lätt utmattad höll på att tvätta bort hönsskiten från mina kläder började plötsligt hela marken skaka. Jag for blixtsnabbt in i det koloniala trähotellet för att rädda mina tillhörigheter från jorden undergång. När jag slog upp de mögliga grönmenade fönsterluckorna mot havet såg jag en rysk tanks feta kanonrör två meter framför nästippen. Vad jag än väntat mig så var det i varje fall inga ryska tanks. Sedan var det någon upphetsad Sandinist som skrek osammanhängande i en megatratt att det var bara en övning och att vi skulle hålla oss lugna. Men det förstod inte jag eftersom Il Commandante talade en dialekt som inte fanns i min parlör. Vet inte om ordet militärövning fanns där heller om jag ska vara ärlig. Men jag höll mig spontant lugn och allt förvandlades senare till en sen grillfest på stranden.
Sensmoral: Håll dig lugn så blir det grillfest förr eller senare.
Oj. Ska försöka se fram emot grillfesten.
Annars är mitt rekord när Paris blev spegelvänt. Alla hus låg på fel sida, och det höll i sig i flera timmar. Fast det är mycket länge sedan, och kan kanske ha ett visst samband med den inte helt konventionella tobak vi rökt i stor mängd innan. Kanske. Då i min omdömeslösa ungdom...
Skicka en kommentar