Det kan vara svårt att få syn på sin egen utveckling. Men det har varit en del motgångar den senaste tiden, och kanske kanske är det ändå så att jag lyckats hantera dem på ett nytt och bättre sätt. Inte trilla omkull, inte lamslås, inte svepas med i panik... Utan bli arg och trött och orolig och besviken, med proportionerna hyfsat i behåll.
Kanske kanske har jag ändå lyckats lära mig en del under de senaste årens vedermödor.
Kanske går det att förändra sitt sätt att vara.
Hoppas det.
Ett till steg: Jag har alldeles själv lyckats byta kontakt på en taklampa. Skruvat i elsladdar. Alldeles själv. Möjligen ett myrsteg för mänskligheten, men ett rejält kliv för mig, jag är patetiskt rädd för allt strömförande.
Och så lite matblogg: Morotssoppa på en hackad lök och en hackad vitlöksklyfta frästa i lite olivolja, två morötter i skivor, 5 dl grönsaksbuljong (vatten+fond utan smakförstärkare), salt och svartpeppar. Kokad, mixad och uppäten tillsammans med mackor med ruccola, avocado, grovsalt och peppar.
Sen var jag tvärmätt.
Och när jag äntligen kom ut på hundkvällspromenaden hade det slutat regna, bara blåsten, mörkret och kylan var kvar. Alltid något.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Kan glädja dig med att åtminstone en annan bloggare kämpar med sina bristfälliga kunskaper när det gäller det där praktiska "fixandet" hemmavid. I mitt fall handlar det tyvärr inte bara om lampor och sladdar ...
Bra gjort!
Ja, vi har alla våra berg att klättra upp på.
För mig är det alltså el.
Och att borra i väggar och tak.
Och en del annat...
Skicka en kommentar