Wow

Ännu är undrens tid inte förbi. Det finns moderater som "kan överväga en ökad individualisering i föräldraförsäkring" , även om de vill ta till bonusmorötterna först.
Det är bara att gratulera till att förnuftet verkar sprida sig i allt vidare kretsar. Låt alla föräldrar vara föräldrar! Inget tvång, bara det självklara – en förmån som utgår till varje individ som blir förälder, att utnyttja efter behag, eller låta bli om man nu inte tycker att föräldraskap är något värt.

Lite om Liza-gate, och om äktenskap

Hade egentligen inte tänkt skriva mer om Liza-gate, men okej då:
Till middagslagandet i kväll lyssnade jag på reprisen av Nya Vågen, och Ulrika Knutson sa en bra sak, ungefär så här om LM:s politiska projekt: Om man funderar på vilken betydelse "Gömda" har haft för misshandlade kvinnor, så kan man också fundera över vad boken betytt för främlingsfientligheten i Sverige.
Och egentligen är det ju det som är grejen. En man från Mellanöstern görs obegripligt ond och till ett större hot än vad han egentligen var (därmed inte sagt att han inte var en misshandlare) och en flykting från Chile görs om till en blåögd norrlänning, allt för att gå hem hos den stora publiken.
Och den stora publiken köper lydigt, för sånt tycker den stora publiken om. Och sedan känner man sig lurad och kränkt för att schablonerna inte stämde med verkligheten. För att Mellanösternmannen inte var fullt så obegripligt ond och för att den gode norrlänningen också var svartskalle.
Ja kära nån. Tänk om världen inte är så svartvit ändå. Tänk om svartskallen kan vara god. Tänk om rentav vitskallen kan vara ond. Tänk om den stackars fina människan som är så förföljd råkar vara en bidragsfuskande raggarbrud (säger inte att hon var det, men om) kan man känna för henne ändå? Bry sig?
Ärligt talat, minst hälften av de svårligen lurade bokköparna hade väl aldrig läst boken om den inte hade stämt så väl med en så lättuggad bild.
Det ska bli intressant att se om det här betyder att genren sanna-historier-om-eländesliv försvinner nu och lämnar plats för något mer läsvärt.
***
Fint att allas kärlek nu ska vara lika mycket värd. Inte för att jag personligen tycker att äktenskapet har så mycket med kärlek att göra egentligen, och hur kär jag än har varit har jag aldrig haft någon lust att gifta mig. Den ceremonin är både för religiös och för belastad med gamla dammiga traditioner för att attrahera. Men jag är glad för alla som tycker det är viktigt och som nu får chansen.
***
Normalt är Blondinbella inte någon jag går och funderar på. Men att tacka nej till Debatt tyder ändå på visst vett, eller åtminstone goda rådgivare. Om man vill klargöra hur saker ligger till eller vad man egentligen anser om än fråga, då är nog det programmet ungefär det sista man bör medverka i.

...och ännu tröttare

Singelmammans vardag: galet trött kommer jag hem från jobbet och mellan kl 18 och 20 bakar jag bröd, lagar middag, förhör läxor, lyssnar på Obamas installationstal på radio, äter middag, plockar ner och hänger upp ny tvätt. I princip samtidigt. Samt går kvällspromenad med hunden. Pust. Nu är jag så trött att det nästan gått över.
Uppiggande: Lisa hoppar på Amelia Adamo. Det kan inte göras nog ofta. Att göra TV-program som går ut på att jämställdhet kan hota sexlivet - tja, vi lever verkligen i backlashens tid.

Trött, tröttare, tröttast

Konferens. Hysterisk och fasligt rolig längdåkning, men oj så jobbigt. Två dagars utförsåkning på det, och en del partajande, fast där var jag måttlig.
Hur som helst – jag är lite sliten. Och idag sprang jag dessutom 45 min på löpband på lunchen, så nu är jag ännu slitnare. Hur ska jag orka ta mig hem från jobbet?
Annars är dagens fråga; Hur ska man kunna låta bli att tröttna på alla Obama-hyllningar?
Det blir säkert bra med Obama. I alla fall bättre. Men då beror det också på vad man jämför med...

Prokrastinering

Nu borde jag definitivt gå ut i förrådet och hämta resväskan, och packa, och sedan bums hoppa i säng. För i morgon kl 6 ska jag vara på Centralen, och åka buss, och sedan flyg, och sedan konferensa intensivt i två dagar, och efter det åka skidor (förhoppningsvis också intensivt) i två dagar.
I stället sitter jag här. Om jag åtminstone hade betalat räkningar eller tömt kameran på lastgamla bilder... men inte. I stället tokbloggsurfar jag planlöst. Inte ens jobbnyttigt, bara planlöst. Suck.
Förr trodde jag att jag skulle få bättre vanor när jag blev vuxen. Sedan när jag blev vuxnare. Vet inte riktigt vad jag ska hoppas på nu, när jag blir pensionär kanske?
Hunden har avhämtats och ska bo i Aspudden när jag är borta, stora dottern och pojkvännen har investerat i en alldeles ny och egen hundsäng till honom, han får det bra. Men det blir tomt att sova i natt utan någon som skäller i sömnen från soffan...
Dvd-boxen med John from Cincinatti försvann med hunden, och det var nog tur. Såg om sista avsnittet en gång till igår, med kommentarer av skaparen, som emellanåt droppade små saker från den tänkta nästa säsongen som aldrig spelades in. Och jag blev nästan gråtfärdig, det hade kunnat bli så himla bra.
Han sa underbara små oneliners hela tiden:
"The idea of letting the universe father our children scares us" satt såklart rakt i magen på mig, som försöker hålla paniken över stora dotterns planerade ensamma långresa på åtminstone en armlängds avstånd.
Nej men ut i förrådet nu och hämta den där resväskan människa!

Våld föder våld

"Det krävs större mod att tala fred än att föra krig."
Läs Peter Löfgren i DN om vad Israels krigföring i Gaza kommer att leda till. Tror någon verkligen på allvar att detta är en möjlig väg till fred och ökad säkerhet?
Antalet döda i Gaza närmar sig nu 1 000. Mörker.

Marklund, Gaza, matblogg och 12-åringar

Fråga: Hur ser man att någon umgåtts intensivt med en 12-åring de senaste veckorna?
Svar: Personen i fråga går omvägar runt A-brunnar också när hon är ute med hunden på egen hand, samt försöker få hunden att också gå runt brunnarna.
***
Jag har skakat liv i Matbloggen igen. Får se om det håller.
***
Dagens viktigaste text: Catrin Ormestads Det går inte att fly från Gaza.
***
Jag har bara en undring när det gäller den hejdlösa Liza Marklund-debatten. Varför denna fixering vid sanna historier? Vad kommer detta omättliga sug efter eländeshistorier-ur-verkliga-livet ifrån? Varför är det så viktigt?
Ojsan, det var visst fler än en undring det där.
Hursomhelst, ända sedan jag läste ett forum där man diskuterade böcker, och flera efterlyste böcker som var sanna historier om eländiga liv, har jag grubblat över detta. Varför?
Själv känner jag mig inte särskilt lurad av Gömda, som jag faktiskt läste när det begav sig. Jag kände mig inte särskilt lurad av James Freys A million little pieces heller. Och den gillade jag.
En bra historia är en bra historia, alla bra historieberättare ger sin berättelse vad den behöver. Och man behöver inte ha forskat i vittnespsykologi för att veta att två människor kan berätta helt olika om samma skeende utan att någon av dem ljuger.
Däremot blir jag alldeles matt av alla dessa självutnämnda korstågsbloggriddare som nu härjar runt för att bekämpa Liza. Kära nån, lite proportioner någon?
Det bästa som har skrivits om Liza Marklund är fortfarande det som Åsa Linderborg skrev i höstas.