fredag 18 juli 2008

Kvällsgnäll och hasta la vista

Sista arbetsdagen innan semestern avklarad, och jag borde väl kanske blogga järnet eller nåt... Men inte.
Lite avigt med yngsta dottern, tom i huvudet, kom inte iväg på Patti Smith av olika skäl, och ångrar mig lite, men nu är det så dags. Jag borde packa, eller städa, eller gå och lägga mig, men inte det heller.
Fast jag har i alla fall proppat nya mp3n full med musik.
Och köpt Lars Noren-dagboken, som jag tänkte parallell-läsa med Martina Lowdens Allt. Borde bli en bra kontrast, fragmentariska dagböcker av två så olika personer.
I morgon förmiddag drar vi till tåget. Sen blir det skärgårdsö med av- och nerkoppling, ingen tv, inget internet.
Och är det inte bara så jävla typiskt att när SVT äntligen lyckas visa hela två serier som jag verkligen gillar, John from Cincinatti och Carnivale, så gör dom det mitt i sommaren så jag missar flera avsnitt... Fast tv-friheten är mycket värd, hela grejen att byta vanor, tagga ner, den vill jag inte avstå ifrån.
Nej, det blir inte mycket mer än så här just nu. Bara en tanke från i morse, apropå familjer:
Jag lever i en kärnfri familj.
Snyggt va?
Hej hej, tillbaks om tre veckor. Förhoppningsvis med frid i själen. Och med lite bättre kondition. Och lite solbränna.

onsdag 16 juli 2008

Jävla Expressen!

Kommer till jobbet och bläddrar igenom båda kvällstidningarna. Båda har bilder på den kraschande Lisebergsgungan, inskickade av läsare. Aftonbladet har blurrat ansiktena på barnen, för det är nästan bara barn, men Expressen kör sin bild obearbetad.
Skrikande gråtande vettskrämda ungar som kramlar sig fast och ropar på hjälp.
Och jag ramlar direkt ner i mitt eget ångest-hål, tsunamiskräcken, det blir svårt att andas och jag måste sitta alldeles stilla en stund och samla mig innan jag kan börja jobba. Det där är säkert något jag måste leva med, att skräcken och minnena kan komma tillbaka närsomhelst, när något påminner.
Men det som gör mig så rasande är inte min egen reaktion, det är vad Expressen gör mot ungarna i gungan.
HUR I HELVETE kan man agera så jävla oetiskt? Förstasidan och en helsida inne i tidningen med en totalt hänsynslös uthängning av livrädda barn. Jag hoppas de får hjälp av sina föräldrar, när chocken har lagt sig, att stämma skiten ur tidningen.
Utan att veta misstänker jag också att det här hänger ihop med den ökande användningen av läsarbilder. Man kan inte förvänta sig samma etiska överväganden av amatörfotografer som av proffs, men då måste också redaktionerna ta ett extra stort etiskt ansvar. Det är inte den anonyme fotografen som är skurken den här gången. Det är Expressen.
(För övrigt ser jag att Expressen också har blurrat ansiktena på bilden på webben. Där har uppenbarligen någon ansvarig använt huvudet, till skillnad från på papperstidningen.)

måndag 14 juli 2008

Ibland är det kul att läsa tidningar

DN:s ledarsida argumenteras för republik idag, lagom till prinsessfirandet. Uppfriskande.
Själv tycker jag att det i dessa utförsäljnings- och privatiseringstider borde vara självklart att privatisera kungahuset.
De svenskar som på allvar tycker att det är något att ha kunde gå med i fanklubben och få någon sorts medlemsbevis.
De delar av näringlivet som tycker kungahuset gör någon nytta för marknadsföring utomlands kunde betala sedvanligt arvode för medverkan vid sådanan jippon.
Och de kungliga själva kunde ta betalt av intresserade media för medverkan, betalar man B-kändisar för bilder på bröllop och barndop skulle kunga-gänget säkert kunna dra in en hel del, och betala marknadsmässig hyra för sina bostäder.
Låt marknadskrafterna verka! Bra mycket vettigare än att privatisera sjukvården t ex.
Glädjeämne två:
Stig Bergling försvarar FRA-lagen i Expressen, och jag kan inte sluta fnittra. Vem behöver fiender med sådana vänner?

lördag 12 juli 2008

Telmariner = de där otäckingarna i Irak, Iran, Afghanistan

Det var fint att se nya Narniafilmen med döttrarna. Fint att vi har de där upplevelserna tillsammans. Att vi delar böcker, filmer, historier... Jag blir så glad av det.
Men själv har jag lite problem med C.S. Lewis nuförtiden, och även om jag också njöt av filmen spökade det ändå lite i bakhuvudet.
När jag för några år sedan läste hela Narnia-serien högt för lilla dottern, så kom vi till "Hästen och hans pojke" just när jag var som mest inne i mitt pluggande av postkolonial teori. Och då blev det bara för mycket, Lewis beskrivningar av den onda förtryckande folkgruppen som plågar djur och barn. För de var självklart svartmuskiga, stornästa och hade kroksabel som favoritvapen, och på ett obegripligt och oförklarligt vis bara vidriga och hemska. Och sedan kom Narniamänniskorna och möttes av de befriades jubel, och gissa hur de såg ut? Blonda, blåögda, högresta såklart, och snälla mot barnen.
Tja, Lewis var ett barn av sin tid, uppväxt i koloniala England. Och vi är barnbarn till samma tid, och det här är våra skrönor, det här är den bakgrund våra blickar formas mot.
Och Afghanistan.
Och Irak.
Och nu vill DN så omtänksamt förbereda oss på ett krig mot Iran också...

torsdag 10 juli 2008

Lite sommarsyndigt sådär

För det mesta missar jag after work-tillställningarna på jobbet (eller efter jobbet heter det väl snarare), det är alltid något barn eller någon hund ivägen.
Fast i går lyckades jag få dem att passa varandra och kunde sitta på Södra Bar och dricka vin under tälttaket på balkongen.
Så det må väl vara mig förlåtet att en viss gränslöshet inträdde och det blev mer än ett glas...
Lite tung i huvudet idag. Men det var det värt.
Jag kom hem i hedervärd tid och bokade tre biljetter till Narnia-filmen ikväll innan vi gick och lade oss. Eller, lilla dottern bokade, jag fick bara hala fram visakortet.
Det hade jag totalt glömt när hon ringde idag:
– När ska vi ses innan bion?
– Vilken bio?
Pinsamt. Jag har annars varit noga med att undvika att visa mig ens salongsberusad inför barnen (det har de fått nog av från annat håll). Lilla dottern var lagom elakt skadeglad, och hävdade att jag hade snarkat i natt också.
Men jag har jobbat hyfsat flitigt ändå idag, och unnat mig god indonesisk lunch med trevligt sällskap i stekande sol, och snart ska jag cykla iväg till bion vid Medis.
Lilla dottern har ringt och påmint en gång till:
– Jag tänkte att det var bäst, ifall du hade glömt igen.
Jag får väl bjuda på det.

tisdag 8 juli 2008

Shopping och tröst

Mp3 3.0 inhandlades på lunchen. Det var åtminstone extrapris.
Nu återstår att fylla den med musik.
Gårdagen var rent förskräcklig - jag vaknade till en konflikt med lilla dottern, cyklade till jobbet i kallt regn, glömde matlåda, plånbok och skärmglasögon hemma = inga ärenden fixade, ingen lunch och huvudvärk, och gråvädret låg så tungt att det var svårt att andas. Kallt var det också.
Men sedan blev det bättre. Försoning med dottern, och vi avslutade dagen i min stora säng, med fluffiga täcken och kuddar, en jätteskål popcorn och en massa gamla O.C-avsnitt på dvd.

söndag 6 juli 2008

Så himla onödigt

Sovmorgon efter en synnerligen trevlig men ganska sen 40-årsfest igår.
Så vaknar jag och hittar min mp3 i tvättmaskinen. Den har genomgått en 40 graders kulörtvätt och är inte bara illa medfaren, utan alldeles död.
Här har jag tjatat hur många gånger som helst på ungarna att tömma fickor på tvättkläder, men ingen har hittills lyckats tvätta något så pass dyrt.
Inte kan jag skylla på någon annan heller.
Dessutom var det mp3 2.0, den första tuggade hunden sönder, när han var ensam hemma en kväll och uttråkad, och hittade den i samma ficka som jag haft korvbitar i.
Då köpte jag en ny likadan direkt, för att inte hinna gräma mig så länge. Misstänker att det blir likadant i morgon.
Det är märkligt att när man bestämmer sig för att verkligen försöka leva lite mer sparsamt, då dråsar extrautgifterna in på löpande band. Kameran har gått sönder också. Fast den har jag i alla fall inte kört i tvättmaskinen.

fredag 4 juli 2008

God miljönyhet, kanske?

Mygg? I Stockholms innerstad?
En susade faktiskt in genom den öppna balkongdörren nyss.
Äsch, nu återgår jag till balkongboken och drinken.

Gulligt

Två Kulturnytt i P1 har jag råkat höra idag, i båda berättade Mikael Timm om Leonard Cohens konsert. Och om att han gick innan extranumren, för att han inte ville se Cohen lämna scenen.
Det tycker jag var ganska förtjusande.

Skamligt om vatten

Jag fick pressmeddelandet från Handelns utredningsinstitut i jobbmejlen, fnittrade lite åt att man i en undersökning beställd av Svenska Bryggeriföreningen kommer fram till att flaskvatten inte är så miljöbelastande (surprise?), och deletade.
-Det här kan väl ingen ta på allvar, sa jag till kollegan på andra sidan skrivbordet.
-De jämför flaskvatten med juice eller mjölk, det är ju helt irrelevant, det är ju kranvatten man måste jämföra med.
Hon höll med.
Så ser jag att TT helt okritiskt skrivit av, utan att ta med det pikanta faktum att bryggarna står bakom. Och ännu värre, DN publicerar, rakt av.
Jisses.
Så hejdlöst klantigt.
Jag kan berätta för Svenska Bryggeriföreningen, HUI, TT, DN och säkert ett par tidningar till att flaskvatten blir ännu mindre miljöbelastande, relativt sett, om man jämför med dricka bensin.
Till exempel.

Moraliskt förfall

Det här vädret är inte bra för min arbetsmoral. Alls.

onsdag 2 juli 2008

Språkligheter

Det finns uttryck som retar mig till vansinne mer än vanligt, när de låter fånigare än de flesta och samtidigt plötsligt verkar obligatoriska att använda.
"Komma till ett avslut" till exempel.
Vad är det för svenska? Det låter mer som moderatiska - "komma i arbete, hamna i utanförskap".
Påhittat av en reklambyrå utan språkkänsla.
I dagens Expressen säger Silbersky att Anders Eklund vill "komma till ett avslut", ett par sidor senare i samma tidning vill anhöriga till de mördade barnen i Arboga "få ett avslut".
Ååååå vad det är tjatigt med dessa språkliga schabloner!