Telmariner = de där otäckingarna i Irak, Iran, Afghanistan

Det var fint att se nya Narniafilmen med döttrarna. Fint att vi har de där upplevelserna tillsammans. Att vi delar böcker, filmer, historier... Jag blir så glad av det.
Men själv har jag lite problem med C.S. Lewis nuförtiden, och även om jag också njöt av filmen spökade det ändå lite i bakhuvudet.
När jag för några år sedan läste hela Narnia-serien högt för lilla dottern, så kom vi till "Hästen och hans pojke" just när jag var som mest inne i mitt pluggande av postkolonial teori. Och då blev det bara för mycket, Lewis beskrivningar av den onda förtryckande folkgruppen som plågar djur och barn. För de var självklart svartmuskiga, stornästa och hade kroksabel som favoritvapen, och på ett obegripligt och oförklarligt vis bara vidriga och hemska. Och sedan kom Narniamänniskorna och möttes av de befriades jubel, och gissa hur de såg ut? Blonda, blåögda, högresta såklart, och snälla mot barnen.
Tja, Lewis var ett barn av sin tid, uppväxt i koloniala England. Och vi är barnbarn till samma tid, och det här är våra skrönor, det här är den bakgrund våra blickar formas mot.
Och Afghanistan.
Och Irak.
Och nu vill DN så omtänksamt förbereda oss på ett krig mot Iran också...