Dessa rädda män

Så rädda de är.
Den där sortens män som hugger som hungriga guldfiskar på varje antydan till krok.
Kvinnor som blivit misshandlade av sina män? "Det där har bara feministerna hittat på, det är minsann FLER män som misshandlas fysiskt och psykiskt av kvinnor, men feministerna ser till att det tigs ihjäl".
Lönestatisktik visar att kvinnor får sämre betalt för samma jobb? " Feministisk propaganda, kvinnor har mycket fler fördelar, dom kan ju till exempel flörta med chefen"
Satsning på forskning mot bröstcancer? "Feministisk konspiration, prostatacancer är mycket värre, och män screenas inte, diskriminering!"
Osv, osv, osv.
Fast siffrorna över alla misshandlade män finns ju inte. Det är klart att det också händer, men ingen har någonsin kunnat visa något annat än att det är en mycket liten, närmast försvinnande del av alla fall.
Och att det är tveksamt om screening av prostatacancer gör mer nytta än skada, och att det är därför det inte görs allmänt, det verkar inte höra dit.
Det där med att sexa till sig fördelar i arbetslivet är ju så dumt att det inte ens förtjänar att kommenteras, men den mycket märklige mannen Per Ström (har jag för mig att han heter)lyckades skriva en hel bok med sådana teorier. Han tror också att det är de elaka feministernas fel att män oftare hamnar i underläge i vårdnadstvister. Stackars Per har inte begripit att det säkraste sättet för en man att bli betraktad som en jämbördig förälder är att skaffa barn med en feminist. Och att ta ut hela sin del av föräldraledigheten, och vara med sitt barn, ska tilläggas.
Men tillbaka till de rädda männen. Varför så rädda?
Jag tror att de anar att tidens våg ska skölja upp dem på stranden, där de hjälplöst ska ligga och kippa efter luft. Medan havet drar vidare, tillsammans med de mer livskraftiga fiskarna, av alla tänkbara kön, och några till...