Vi är på landet, hunden och jag. Hunden skuttar över stock och sten och följer spår. Försvinner och hinner göra mig lagom orolig innan han dyker upp igen, 5-10 minuter senare, trött och glad. Är det för sent nu att få honom att lyssna på kommandon även med spännande spår under nosen? Är rädd för det.
Men det är härligt att se en glad fri hund.
Åker in till lilla staden och ser bilarna kretsa kring köpladorna, inte en människa cyklar, knappt någon tar bussen. Här kommer att krävas hårda tag för att ändra livsstilen mot ett mer hållbart håll, den saken är klar. Skulle man säga att det inte nödvändigtvis alltid är en mänsklig rättighet att åka i egen bil precis varenda meter man vill förflytta sig så skulle man väl få på käften.
Annars taggar vi ner och andas. Eldar i spisen. Försöker läsa, men det går sådär.
Snart är det nytt år och nya tag och nya vindar, städa i skåpen, på skrivborden, i livet, hej och hå...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är en motsägelse av rang att tillbaka tilll naturen är bilberoende.
Eller hur? Jag är nog som mest miljövänlig i mitt vanliga lägenhetstrångbodda tilljobbetcyklande storstadsliv.
Det retar mig till vansinne att jag inte längre kan ta mig till sommarstugan utan bil - busslinjen är indragen. Fast, det är klart, när ingen jävel åker buss, tomma bussar är ju inte så miljövänliga heller där dom brummar omkriig...
Skicka en kommentar