Snabbt åldrande

Igår kväll cyklade jag hem efter 1,5 timmes afrostreet, pigg som en lärka.
Idag är jag så trött så trött så... Orkade inte springa med hunden, bara hasa runt en skymningspromenad. Orkar inte var social. Orkar inte ta tag i något som borde fixas.
Det är lite väl händelserikt på jobbet just nu. Det kan bli bra, med det är någon sorts hejdlös fas just nu när allt rör på sig, och det enda jag vet säkert är att jag har för mycket att göra.
Och så har jag sovit alldeles för lite. Inte bra.
Idag blev det dessutom närmast löjligt tydligt hur hårt jag håller mig i rutiner. Min avdelning flyttade tillfälligt till en annan del av huset, och hjärnan nästan stannade av förvirring vid blotta tanken på att hitta sitt skrivbord på ett annat våningsplan, att gå till höger i stället för till vänster, att inte veta var skrivarna finns, att inte ha papperskorgen på sin vanliga plats.... Jag kände mig alldeles borttappad. Ju rörigare jobb och liv utanför, desto viktigare blir rutinerna, och det är klart påfrestande när de ändras.
Frågan är om rutinberoendet ska bekämpas eller bejakas?
När jag har dansat har jag i alla fall känt mig stark, sommarens kutande har ändå gjort märkbar nytta för konditionen.