söndag 4 januari 2009

Gaza

Jag läser och läser om Gaza. Det blir bara värre. Sedan läser jag ett sms hos Ali Esbati. Från en norsk läkare på plats. Då går det inte alls att värja sig.
"Hades! Vi vasser i død, blod og amputater. Masse barn. Gravid kvinne. Jeg har aldri oppleve noe så fryktelig."
Jag tänker på att sitta inne i Gaza och bara vänta, med rädda barn, inte kunna fly, bara kunna vänta.
Ingen utväg, ingen rättvisa, ingen nåd.
Jag har aldrig varit ens i närheten av något liknande. Men jag har varit nära granater i ett land i krig, och jag har flytt i panik med mina barn från ett livsfarligt hot, och jag tror att jag kan föreställa mig åtminstone något litet.
Och det är alldeles obegripligt hur någon enda människa kan tro att det här kan leda till något gott för någon, till något annat utom mer våld, mer desperation, mer extremism och terror.
Därmed inte sagt att jag tycker att Hamas är en organisation värd att beundra. Men att beskriva det här som något sorts krig mellan jämnstarka parter är bara absurt.

Inga kommentarer: