Lagom vår

En riktigt fin vårdag kan vara mest som ett krav. Man måste njuta så himla mycket, långpromenera, fika utomhus med jättemånga vänner, motionera hunden mer än någonsin, springa flera mil, vårstäda, laga extragod mat, hej och hå... Känner jag i alla fall.
Egentligen är vårsöndagar som den här nästan bäst, koltrastkvitter och späda blad, och samtidigt ett tunt med stabilt molntäcke hela dagen, och inte så särdeles många plusgrader. Så jag kan vara nöjd med halvhyfsade hundpromenader, en liten shoppingrunda med lilla dottern (Cheap Monday-jeans blev det, i stort sett skoluniform i hennes skola, man får vara glad att det inte är dyrare märken än så), ett par blommor på balkongen omplanterade, och kanske ska jag så lite persilja i en kruka också, eller i alla fall lägga frön i blöt.
Det beror säkert på min prestationsångest, men jag har svårt för midsommaraftnar, nyårsaftnar, alltför vackra vårdagar och alltför stiliga sommarkvällar. Jag ser lyckokrav i stället för möjligheter. Tacka vet jag det lagom gråmulna, inte för kallt, inte för snyggt, bara ett utrymme att forma precis som man har lust med.
I går var det mer solsken, men då satt vi inne på Stadsteatern halva dagen, såg Djungelboken, och jädrar vad bra det var! En genialisk nytolkning med Plattandjungel, vargarna som ett fritt rastafolk som dansade street och breakade, Bagheera som transvestit och aporna som Stureplans-brats... Vi älskade alltihop, både dottern och jag.