En ny epok i livet

Från och med i går är jag inte längre tonårsförälder.
Stora dottern är riktigt stor nu, 20 år. Det är med lättnad och en smula stolthet jag konstaterar att vi har kommit ut helskinnade på andra sidan tonårstiden - hon är en klok ung kvinna med stor integritet, solidaritet, kapacitet och mycket kärlek.
Det har varit lite upp och ner emellanåt... men vi har klarat det. Bra.
Bäbisar klarar man i stort sett på instinkt, att hantera små barn handlar mest om sunt förnuft. Stora barn är betydligt knepigare. Balansgången mellan att lita på och snoka, att skydda och att släppa fri... det är inte lätt och det finns inget facit.
Samtidigt tycker jag att barn bara blir roligare ju större de blir! Det är så himla kul att dela intressen, upptäcka varandras världar, när jag inte längre bara lär ut utan minst lika mycket får lära mig.
Nu är hon stor och självständig och utflugen, och jag är inte tonårsförälder längre.
I ett år och fyra månader till, knappt.
Sen kommer lilla dottern, och hon ligger redan i träningsläger... Undrar just hur hennes tonårstid blir.