Tre timmar i regn på Gröna Lund med två tolvåringar tar på krafterna. Och plånboken. Till slut åkte jag i alla fall en berg-och-dalbane-tur, en lagom dos panikångest för en kvinna i sina bästa år.
Nu väntar vi på att lillebror (min alltså) ska springa klart halvmaran, och torka efteråt, så vi kan gå ut och äta.
Det ligger en massa funderande och läsande och strukturerande och väntar, både hemma och på jobbet, men jag orkar inte riktigt just nu. Jag låter regnet regna och hösten komma och äpplena skrumpna i skålen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar