torsdag 2 oktober 2008

Så typiskt

Efter att ha levt rätt många år som vuxen utan andra skulder än måttliga studielån, som jag betalat tillbaka det mesta av, så köper jag för ett par veckor sedan min lägenhet när den omvandlas till bostadsrätt, efter en hel del moraliska kval.
Och vad kommer, som ett brev på posten? En jävla räntechock.
Så nu sitter jag här med två tredjedelar av det mastiga lånet i rörliga räntor, och oj vad de rör på sig... Det känns som om någon hånskrattar någonstans.
Fast jag tror faktiskt att det kommer att ordna upp sig på sikt, även om det blir dyrare än vad jag tänkt den närmaste tiden.
Jag tröstar mig med en dos Johan Ehrenberg. Utan att vara säker på att jag håller med om allt är det ändå skönt att det fortfarande finns människor som tänker utanför den nyliberala världsordningen.

Inga kommentarer: