Barn har jag mutat ett antal gånger i mina dar, men ibland måste jag muta mig själv också.
Efter att ha surat så mycket på jobbet att folk antagligen började spana efter paraplyer när de såg det svarta molnet över mitt skrivbord, så kom räddningen i form av kloka kollegan tvärsöver, som också var i behov av akut uppmuntran, visade det sig.
Så vi smet iväg och köpte dyrkaffe (tack, o Himalaya, för att du förgyller det dystra köpcentrum där min arbetsplats trist nog ligger, med ditt snudd på perfekta koffeinstinna kaffe) och en redig kaka ekologisk, rättvisemärkt och allmänt smaskig mintchoklad.
Efter den kicken klarade jag att prata med hela 2 chefer utan att muttra otidigheter, samt faktiskt få ett och annat konstruktivt gjort.
Och sedan tränade jag capoeira. Fint.
Men nu inser jag att det faktiskt är en redig förkylning som börjar göra sig påmind, och det har jag verkligen inte lust med. Ett varmt bad, kanske?
måndag 5 maj 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar