Trasselsudd

Ibland är kropp och själ så hoptrasslade så jag vet inte vad det ena börjar och det andra slutar. Jag kommer till Annelie med de Starka Händerna efter en dag fylld av datorstrul (lämna aldrig in jobbdatorn till supporten över helgen för en enkel uppdatering, gör aldrig det, den blir sig inte lik efteråt), planlös stress med löjligt lite uträttat, och en kvardröjande förkylning i kroppen. Nacken har känts stel och fel i en vecka, och hon ser bekymrat på min hållning redan när jag kommer, och sätter igång. En halvtimmes massage av nacke, axlar, rygg och bröstmuskler, och det är nästan svårt att bara ligga still, och sen vill hon att jag kommer tillbaka om en vecka i stället för om en månad.
Och jag vet inte om det är förkylningen, dagens stress, förra veckans frustration eller alltihop, men den mentala nerförsbacken har flyttat in i kroppen.
Sen åker jag hem och klipper klorna på hunden, och fixar middag på rester till mig och lilla dottern, och går kvällspromenad i snygg sol och kall vind. Vi klättrar upp på Skinnarviksberget och är ensamma (tack vare kylan) och ser på staden och vattnet, och jag tänker att jag hade lättare förr när jag rökte för att sitta still på bra ställen och bara vara (och röka då). Att det är svårare nu. Men att jag kan göra det ibland, som ikväll.
Och träden blommar.