Natur. Och dans.

Att det bor mängder av harar i Tanto i år, det har vi redan märkt, lilla vovven och jag. Var och varannan morgon ser vi minst en, ofta fler. Lilla vovven vill jaga, han vill han vill han vill, men det får han inte, han får träna rallylydnad i koppel i stället.
Vi har alltså lite natur runt knuten, innerstadsbor som vi är, men i morse blev vi lite paffa. Så pass att lilla vovven bara stod och glodde först, så jag hann få koll på honom, innan han fattade att det var sant. För nerför backen från högsta kullen i Tanto klev i sakta mak ett hyfsat stort och och ganska ståtligt rådjur.
Det gick åt lite korvbitar för att få vovven därifrån under ordnade former, men det gick. Om vi gör om det sådär en tusen gånger till kanske han lär sig att han inte ska jaga för egen tass. Kanske.
Annars har jag ikväll bekämpat min uschliga förkylning genom att dansa i en dryg timme, fullt ös precis hela tiden. Vi hade vikarie, i stället för en lång smal svart man i stora afrikanska kläder hade vi en liten kortklippt och påtagligt gravid svart kvinna i nätundertröja, sportbh och adidasbrallor. Och jädrar vad hon dansade! Jag har nu blåsor under båda fotsulorna. Och förkylningen känns märkligt nog bättre.