Naturens obönhörlighet

Jordbävningseländet i Kina, ofattbart stort, och cykloneländet i Burma, ofattbart hopplöst, och jag minns en liten kille.
Det var ett par timmar efter tsunamin, en samling människor i tillfällig bräcklig trygghet i en trädgård i bergen ovanför Hikkaduwa, alla mer eller mindre i chock. Killen är i 10-årsåldern, familjen bor i Australien men hälsar på släkten på Sri Lanka. Han säger eftertänksamt till sin pappa, med bred aussie-accent:
- What´s the safest place on earth?
Och jag minns att jag tänkte att Sverige måste ligga bra till. Inga märkbara jordbävningar, inga vulkaner, inga cykloner, inga översvämningar av den sorten som kräver hundratals eller tusentals liv. Inga dödliga ormar eller spindlar, inga farliga djur, utom möjligen en björn som flippar ur vart tionde år eller så. Definitivt inga tsunamis.
Nu minns jag det, och tänker att vi ska vara jävligt tacksamma att vi bor där vi bor. Även om det är lite kallt just nu.