Avslöjande öron

Stora dottern har fyllt på med ny musik i min mp3.
Jag hoppar irriterat mellan låtarna, ballader ballader överallt, har inte ro att lyssna även om de är fina, vill ha något annat...
Och sedan inser jag vilket tydligt stresstecken det är, att jag inte står ut med det långsamma, att jag vill gå fort fort och argt argt, och då stämmer inte musiken.
Så sen lyssnar jag på sorgsna gitarrer och långsamma pianon en bra stund, och låter sorgsenheten hinna ikapp.
Vi får närmast perfekta semlor efter middagen (se Matbloggen) så allt är ändå inte elände minsann.