På väg hem i tunnelbanan över Skanstullsbron och solnedgång över Årstaviken och himlen så häpnadsväckande röd.
Och senare när jag går kvällspromenaden med hunden och vattnet är en ljusspegel, alla husen, alla fönstren, alla lyktorna.
Mitt lilla hörn av Stockholm, så vackert ibland, och jag mest bara hamnade här en gång, och nu är det en del av mig.
Så blev det, och det är bra.
Och hunden är glad för att lilla dottern är hemma. Och jag är glad.
Det finns sådana dagar också. Det är bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar