Jag är inte alls odelat förtjust i mitt jobb. Ibland har jag tråkigt, ofta blir jag irriterad, och alldeles för ofta känns det som att vistas i hjärtat av Babylon, för att prata rastafari.
Men det har sina fördelar. Igår förmiddag provsmakade jag 10 sorters vaniljglass (se Matbloggen). Smaken av vanilj hängde kvar till framåt kvällen, men det var intressant, och roligt att prata glasskvalité med småskaliga glasstillverkare.
I går kväll hamnade jag lite oplanerat på Ang Lees Lust, Caution och tyckte mycket om den. Kom ihåg när jag såg Crouching Tiger, Hidden Dragon första gången, och funderade mycket efteråt på hur ovanligt det ändå är med filmer som handlar om en ung kvinnas utveckling. Unga män som går igenom kriser och utvecklas och formar sin identitet, de finns överallt på massor av biodukar nära dig. Kvinnor är det ont om.
Men igen, i Lust, Caution, kvinnan i centrum, som subjekt och inte bara objekt.
Hamnade i en lång diskussion efteråt om huruvida det var trovärdigt att hon kunde känna sig dragen till en mördare och torterare.
Själv har jag inga problem med att köpa det. Jag kan se bråddjupets dragningskraft både i mig själv och andra. Inte som något som måste levas ut, eller kanske oftast ens bör levas ut, men att det finns där, det vet jag.
Fast det kan man uppenbarligen ha olika syn på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar