Svårt att värja sig...

...mot rubriker som DN:s på webbettan:
Vintern är förlorad
Klokt nog står inget om klimatförändringar i texten, och det går väl inte att bevisa heller, men man undrar, man undrar...
I min själ är vinter som i den gamla tv-serien Kråkguldet. Tung snö som dämpar alla ljud, pjäxknarr, sparkar som glider fram i mörkret. Det är så det ska vara.
Okej, jag inser att sparkar kanske är lite väl orealistiskt på Stockholms välsaltade gator, men i princip.
Och det känns som om klimatfrågan har glidit undan igen, fort som vinden, att vi alla har så bråttom att glömma, så ivriga att få fortsätta konsumtionsracet utan dåligt samvete.
Och jag vet verkligen inte alls var jag ska göra av min frustration över detta.
---
Annars fick den rätt svårforcerade arbetsveckan en bra avslutning, för jag dansade afrikanskt, och trots att jag var rätt borttappad efter att ha missat en lektion kändes det så bra. Och coolaste lilla Sara dök upp, världens tuffaste danslärare, och försökte lura med mig på en workshop hon ska hålla, och jag blev faktiskt frestad. Tant Anna kanske ska knuffa sig in mellan 18-åringarna ändå, i alla fall för ett par timmar. Jag saknar verkligen vansinnesöset från Afrostreeten jag gick för Sara förut, även om jag alltid var lite efter.