Sitter länge på café, med världsmusik och rökelsedoft, och pratar med en gammal vän. Och perspektiven blir lite hisnande - när vi lärde känna varandra var vi lika gamla som våra äldsta barn är nu.
Vi pratar om var gränsen går melllan att att nyttigt häva ur sig frustration och ilska, och att fastna i destruktivt ältande.
Detta såklart efter att vi har gnällt över våra respektive jobb ett tag...
Om det finns någon gräns för hur länge allting kan göras snabbare. Också apropå våra jobb, och andras. Om man bara kan öka och öka i all evinnerlighet, utan att tillföra mer resurser, bara skära ner. Om det kan vara så, om det måste vara så.
Eller om vi bara börjar bli gamla och gnälliga och förändringsobenägna...
Sen pratar vi om ljusare saker också, så det så!
I går sjöng koltrastarna i mörkret när jag var ute med hunden vid halvsjutiden på morgonen. Ska det vara så, i januari? I morse regnade det i vattenpölarna. Jag längtar efter snö.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar