Inte så mycket på Pär Ström, just nu, utan mer på efterdyningarna av honom, de här männen som poppar upp och är så arga och känner sig så kränkta, för att använda ett populärt ord i dessa dagar...
Jag har så svårt att begripa hur de får ihop det, hur de å ena sidan kan påstå sig vara missnöjda med sin roll i samhället, och samtidigt inte vilja se någon förändring av könsroller och strukturer, utan - ja vad de egentligen vill verkar ganska oklart.
Jag har så svårt att förstå hur de kan bli så oerhört provocerade av feminism, och inte se fördelarna utan bara sin egen förvridna vrångbild av manshatande monsterkvinnor. De verkar närmast förblindade av vrede, för jag vill åtminstone gärna tro att det inte är den intellektuella kapaciteten som brister.
Och sen tänker jag faktiskt på Astrid Lindgren, och på en kvinna jag mötte på Sri Lanka.
Det är Madickens kompis Abbes pappa jag tänker på, och på Abbes mamma. Pappan är en slarver, han super och verkar inte komma hem med särskilt många kronor till familjen. Abbes mamma sliter och släpar och försöker sälja sin kropp till forskningen för att rädda familjen, Abbe bidrar också så gott han kan, men de är båda dömda till fattigdom, eftersom mannen är alkoholist. Det spelar ingen roll hur mycket de anstränger sig. Pappan däremot, han kan dricka och spela dragspel och sluddra, han riskerar ingenting, hans fru kommer alltid att finnas där och fånga upp honom när han trillar omkull och försöka ordna fram något att äta. Något annat alternativ finns inte för henne.
Kvinnan på Sri Lanka mötte jag när jag var där med mina döttrar. När folk vi träffade undrade antydde jag för det mesta något vagt om att barnens far hade stannat i Sverige, det kändes som alltför udda i den miljön att förklara att jag var en ensamstående mamma som reste själv med mina ungar.
Men av någon anledning sa jag som det var till just den här kvinnan, som stod i en pytteliten skjul-butik och sålde saris. Och det gnistrade till i hennes ögon, "It´s good not to have a man" sa hon, och gratulerade mig. Inget fördömande för att det var oanständigt eller konstigt västerländskt, bara förtjusning över att det alternativet fanns för kvinnor åtminstone i andra länder. Och jag förstod av vad hon berättade och visade att hon själv arbetade hårt med både butiken och familjen, och med att försörja mannen, som inte bidrog med särskilt mycket. Och trots att jag var den västerländska turisten med plånbok och hon bland dem som försökte tjäna åtminstone några kronor på sådana som mej, så möttes vi där, i den delade erfarenheten av att ha en man som sviker familjen. Men hon hade inte valet att gå, inte där och inte då.
Och så tänker jag att det kanske finns något sorts kollektivt minne hos de här arga svenska männen, minnet av en tid när en man visste att hur han än föll igenom, hur han än misslyckades eller söp sönder sig eller gjorde bort sig, så fanns alltid kvinnan kvar. Även den hopplösaste av hopplösa män hade i alla fall större värde än sin kvinna, för utan honom var hon ingenting.
Kanske är det saknaden efter den tiden som gör de här männen så förtvivlade idag?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag vet inte säker om din bild av "arga män" inbegriper mig också, enbart för att jag har svårt för typisk feminism, men det känns som att den gör det. De saker du skriver antyder att det på något sätt är fel att ogilla feminism, och visst, enligt den bokstavliga betydelsen av ordet skulle det nog anses "fel" att ogilla det. Men när du börjar prata om "arga män" som ogillar feminism bara för att, då börjar det klia lite i mina fingrar.
Jag tål inte feminism just på grund av den generaliserande attityden. Drar man alla kvinnor över en kam är man sexistisk och dum, men när en självutnämnd feminist drar alla män över en kam och börjar snacka om "arga kollektiva minnen", då är det ok?
Det handlar inte om majoriteter och minoriteter, det handlar om att föregå med gott exempel. Jag avsäger mig feminism och visar min åsikt genom att behandla män och kvinnor exakt likadant, sålänge förutsättningarna är desamma. Jag tycker överhuvudtaget inte om feminism, oavsett hur ordboken definierar termen, på grund av vad ordet betyder i folkmun.
Jag har inga kollektiva minnen, jag är inte som alla andra män. Jag är precis lika unik bland män som du är bland kvinnor, precis som alla män är lika unika gentemot varandra.
Jag är fullkomligt nöjd med min egen roll i samhället, och jag vill absolut se en förändring när det kommer till jämlikhet. Det är fullkomligt glasklart vad det är jag vill: allas rättigheter ska iaktagas, alla ska behandlas lika.
På vilket sätt hjälper du till när du fortsätter sprida lögnen att alla män lider av samma kollektiva minnen av "bättre dagar"?
Men snälla du, vem är det som generaliserar egentligen?
Jag har verkligen inte hävdat att alla män har samma inställning, samma kollektiva minnen eller samma syn på vare sig feminism eller något annat.
Det finns män som kallar sig feminister, det finns män som inte gör det men som ändå inte alls hör till de provocerade, dem som jag skrev om.
Jag funderade över möjliga förklaringar till att vissa män reagerar med denna, för mig oförklarliga, ilska och vrede. Min fundering var alls inte tänkt som den enda sanningen eller något som skulle passa in på alla.
Du kanske inte alls hör dem som reagerar med all den där ilskan, vad vet jag, det är lyckligtvis massor med män som inte gör det. Majoriteten, tror jag i alla fall.
Jag försöker bara i all enkelhet begripa varför feminism kan upplevas som så oerhört hotfull av vissa män, när det bara handlar om att alla ska ha samma chanser här i livet oavsett kön, och att ingen ska behöva hindras att utveckla sin fulla potential oavsett vilket kön man fötts till.
jag tror att det som många män vänder sig emot är bilden av feminism som har getts av bla. vissa politiker, som Gurdrun Schyman samt vissa andra människor, ROKS-kvinnorna etc. Bla. i dokumentären "könskriget". Dessutom spär vissa tidningar på bilden av kvinnor som offer, bla. mha vinklade rubriker osv.
Men i grunden så tror jag att alla är överens om att jämlikhet är bra.
Skicka en kommentar