Har varit på konferens ett par dagar. Konferenser är märkliga saker.
Vuxna människor som ena stunden sitter i små pannrynkade lågröstade grupper, djupt koncentrerade över sina laptopar, diskuterandes Viktiga Saker.
För att i nästa stund irra runt på konferenshotellet som förvirrade förskolebarn, letandes efter gruppledare som tvingas lösa de minsta av problem åt människor som plötsligt knappt ens kan hålla sitt rumsnummer i huvudet, och som måste lotsas till diverse märkliga gruppaktiviteter.
Och så avslutas dagarna med hejdlöst drickande, snattande av barskåpssprit och människor som Inte Vill Sova utan för ett himla liv klockan 4 på natten...
Håhå jaja. Jag är en gnällkärring ibland, jag vet. Men jag har nog sett det där ett par gånger för mycket nu.
Hann i alla fall med ett par promenader bland rykande sanddyner och skummande fräsande vågor, att få titta på det stora havet var ändå något av en kompensation.
Nu bakar jag bröd. Det känns mer verkligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag blir som du i såna sammanhang. Asocial, drar mig undan, går egna rundor. Inte kul alls, men alternativet är att förakta folk och det är värre.
Nej, det är en knepig balansgång det där. Jag försöker vara lite lagom social sådär, och så rymmer jag lite ibland och tvättar hjärnan...
Skicka en kommentar